Helt hjälplöst ser jag på. Du med förmodligen. Hur någon tar sej rätten att avrätta en annan människa i tron om att hen gör en god gärning. På det följer hat och förakt. Främlingsfientliga krafter vädrar morgonluft och kräks ut sin propaganda överallt dom kommer åt.

Jag har sett det själv. Trodde först inte det existerade fullt ut men ack så fel jag har haft. Jag har, kanske du med, levt i en trygg liten värld där mina Facebook-vänner har ungefär samma humanistiska grundsyn som jag. Jag har läst i olika media att fascistiska och rasistiska grupper mobiliserar. Att ”Medel-Svenssons” åsikter radikaliseras. Men jag har aldrig sett den med egna ögon mer än som en procentsats vid senaste Riksdagsvalet.

Det har jag nu. Sett, eller snarare läst, med egna ögon. Det räckte med att söka någon minut på webben så dök det upp. Mängder, gigabyte efter gigabyte där mängder av ”vanliga” svenskar, någon som skulle kunna vara grannen här bredvid, tävlar om att skriva dom mest hatiska och groteska saker om allt och alla som inte är svenskt och svenskar. Politiker häcklas, ”gammel-media” beskylls för att vilseleda en hel befolkning.

Friatider.se, Nyheteridag.se, mängder av grupper och inflytelserika personer på Facebook och Twitter. Det finns en skrämmande mängd forum att ventilera ut sina perverterade åsikter på. Åsikter som smitts i trygghet inom fyra väggar i den bonade stugan med vita knutar. Det är bort med invandring, tiggare, social turism och fan samt hans ömma moder.

Lägg till en rejäl dos av en annan slags fanatism, den religiösa, och vi har en dödlig spiral som ingen verkar veta hur vi ska ta oss ur. Det verkar kvitta hur många goda krafter som tar initiativ efter initiativ till dialog och lösningar. Ett nytt terrordåd här. Tiggare som misshandlas där. Världsfrånvänt grymma avrättningar på Youtube här. Synagogor som brandbombas där.

Kan verkligen någon, innerst inne, ha så fanatiska övertygelser? Att en nioåring bör förtjänar att få stryk för att ”han är ett odjur, inte en människa”? Att alla som inte tror på ”rätt” gud förtjänar att dö? Är dom inte bara fast i en verklighet där ingen annan utväg finns än att blunda och hata?

Vi adderar något mer. Något som det idag faktiskt har skrivits några bra krönikor om. Slöseriet och ansvarslöst användande av den mänskliga rättigheten yttrandefrihet. Missförstå inte, jag vill inget annat än att alla ska få göra sin röst hörd utan att råka illa ut. Men bara för att jag kansäja vad jag vill innebär inte det att jag måste säja allt. Exempel:

Jag säjer inte till en stolt mamma på promenad med lilla Agda att jag tycker Agda är ful och verkar lite korkad. Även om jag kanske tycker det. Jag säjer ingenting därför att jag inte vill göra varken mamman eller lilla Agda ledsna.

Där är dock inte alla som håller med mej. T ex Lars Vilks har gjort karriär på att, enligt egen utsago, utforska yttrandefriheten genom att driva med och häckla Islam. Jag tycker absolut att han ska få göra det utan att få dödshot efter sej. Men MÅSTE han göra det? Om han vet att han gör andra människor ledsna och upprörda?

Jag talar inte då om den relativt lilla klicken fanatiker. Jag talar om den stora massan troende muslimer som faktiskt tar illa vid sej av Vilks provokationer. Den stora mängd troende muslimer som, häcklandet till trots, aldrig skulle drömma om att försöka skada Vilks. MÅSTE Vilks håna deras religion? Det är också skenheligt då jag är 99.5% säker på att samhällets reaktion hade varit den omvända om Vilks gjort karikatyrer av t ex judendom.

Det handlar om respekt och ödmjukhet gentemot alla. Att kämpa för sin rätt att uttrycka sej fritt men också att vårda den mänskliga rättigheten ansvarsfullt. I så fall kanske kan vi få lite samförstånd, respekt, kanske till och med fred.